Rabatt på Louisiana museum of Art

Detta har varit möjligt tack vare ett oerhört generöst stöd från inte minst Augustinusstiftelsen och Nya Carlsbergsstiftelsen samt Museumfonden och Louisianastiftelsen. Sådant stöd är avgörande när det gäller att vårda och främja samlingen och göra det möjligt för Louisiana att bevara sin position som ett samtida museum med internationellt rykte.

Den amerikanska fotografen Diane Arbus distinkta svartvita fotografier revolutionerade porträttkonsten med kraftfull stil och breda motivutbud. Hennes arbete var mestadels i och omkring New York. Hon valde sina motiv på grund av deras unika karaktär. Allt från par, barn, nudister, förortsfamiljer till cirkusartister och kändisar för att bara nämna några.

Med en mängd levande detaljer försökte hon skildra ett brett spektrum av mänsklig mångfald i en tid då visuell kultur annars eftersträvade att betona enhetlighet. Utställningen belyser Arbus konstnärliga utveckling under 15 år genom att visa 150 fotografier från Art Gallery of Ontarios samling, som representerar hela hennes kronologiska förlopp. Från de tidiga, intima 35 mm-trycken till de skarpt fokuserade bilderna i det kvadratiska formatet visar utställningen hur Arbus syn på porträttfotografi utvecklades som en del av det sociala landskapet.

Då Sonia Delaunay år 1913 klev in i en parisisk danshall, klädd i en klänning som liknade en färgstark, kubistisk målning, var det ett uttalande som väckte uppmärksamhet och gjorde avtryck i den tidens avantgardemiljö. För här kom nämligen bildkonsten spatserande ut ur målandets ramar och direkt in i det moderna, dynamiska vardagslivet.

Delaunays konstnärliga program och varumärke manifesterades därmed: det handlade inte bara om att modernisera bildkonsten, utan kulturen i en mycket vidare mening. Hennes konst bestod av målningar, textildesign, kläder, kostymer, reklam och bokdesign. Starka färger och färgernas dynamiska samspel var själva fundamentet för hennes långtgående arbete.

Konstnären gick ofta in i experimenterande samarbeten med ledande kollegor från andra konstnärsområden. Hon var på en och samma gång målare, designer och entreprenör och kan på många sätt betraktas som en föregångare till 1900-talets avantgarde. Samtidigt pekar hennes arbete också på dagens multimediapraxis inom området bildkonst och design.

Frihet, fri kärlek, frigjord sexualitet och den extatiska föreningen med den andra är centrala teman i Dorothy Iannones självbiografiska och erotiska bilder. Sedan 1960-talet har konstnären (född 1933) utvecklat ett färgstarkt, dekorativt bildspråk som utspelar sig i målningar, teckningar, böcker, videoskulpturer med mera.

Ofta har hennes verk en nära likhet med grafiska romaner. Handskrivna texter och bilder samverkar för att berätta historien, rakt ut och med humor investerad i verbala och visuella detaljer.

Från antik till hennes eget liv
Dorothy Iannones personliga erfarenheter och kärlekshistorier utgör en väsentlig råvara för verken. Men de självbiografiska skildringarna bygger på en solid grund av mytologiska och historiska skildringar av relationer och kön, kärlek, sex och extas. Här hämtar Iannone referenser från antiken, isländska sagor, kristendom och barock till indisk tantra, världslitteratur och filmhistoria.

Dorothy Iannone föddes i USA 1933 men har bott och arbetat i Europa sedan 1967. Sedan 1976 har hon varit baserad i Berlin.

Den amerikanske konstnären Alex Da Corte (f. 1980) erövrar utrymmen med färg i skärningspunkten mellan design och visuell kultur. Louisianas utställning blir den första djupgående presentationen av konstnärens verk i Europa. Här möter man både tidiga och helt nya verk i en totalt överväldigande scenografi, skapad av konstnären, med specialdesignade golv, färgglada väggar, neonljus och karaktäristiska dofter – det blir som att kliva in i en parallell verklighet.

I utställningen presenteras ett antal av Da Cortes stora filminstallationer, som innehåller referenser till en uppsjö av populärkulturella fenomen som rapparen Eminem och The Muppets. Dessutom visas ett antal skulpturala verk, målningar och teckningar för att ge en fullständig överblick över Da Cortes konstnärliga praktik.

Popkonst på droger
Alex Da Cortes verk är tydligt förankrade i traditionell amerikansk konst och kultur. Han tycks blanda popkonsten och dess undersökning av populärkulturens ytor – som utövas av Warhol och Lichtenstien – med en egen skarp och satirisk existentialism. Verken besitter ofta en dubbelhet av anmärkningsvärd dysterhet och sorg och samtidigt något väldigt enkelt, lekfullt och lätt.

Da Cortes verk kopplar vår känsla av jag, av en identitet, till vår konsumtionskultur – från filmerna vi tittar på, till föremålen vi köper, ger och slänger. Med detta binder han en sorts existentiell tyngd till de direkt oskyldiga i att till exempel se The Muppet Show. I Da Cortes värld är vi alla ett slags missfoster, en summa av delar sammanfogade av det vi omger oss med och konsumerar.

Rubber Pencil Devil
Louisianas nyförvärv, Rubber Pencil Devil, som kommer att stå i centrum för utställningen, är ett av Da Cortes mästerverk. Verket består av en två timmar och fyrtio minuter lång film (sammansatt av 57 kortfilmer) och en visningsmiljö som fungerar som en poetisk förlängning av filmen med skulpturala möbler och en matta som liknar en fotbollsplan.

Da Corte har handbyggt unika scenografier för var och en av de 57 filmerna – en vanlig tour de force. Trots att han arbetat med digital video är hans tillvägagångssätt, därför karakteristiskt för honom, mycket analogt. Filmerna refererar till amerikanska barn-tv-klassiker, som Mr Rogers, De sju dvärgarna från Snövit och Bart Simpson. Konstnären spelar många av dessa karaktärer själv i full make-up, hans framförande är både humoristisk och lekfull i tonen, samtidigt som filmens tempo har saktats ner, vilket ger en känsla av både melankoli och utanförskap.

Kriser och turbulens, men också en period av vild och våldsam konstnärlig innovation. Efter första världskriget upplevde det tyska samhället under Weimarrepubliken (1918–1933) år av djup fattigdom och politisk oro, men också en kortvarig uppblomstring av demokrati och en stark frihetskultur. Perioden, som fick ett abrupt slut med nazisternas maktövertagande 1933, präglades av både euforiskt skapande och en ständig känsla av förestående upplösning. Ett ”bräckligt” tillstånd som översattes i ett rikt och varierat kulturliv.

Moderna tider
Louisianas storskaliga höstutställning tar upp hela södra flygeln och blandar måleri, teckning, fotografi, arkitektur, design, film, teater, litteratur och musik. Här kommer tematiska kapitel att fokusera på tidens betydande konstnärliga strömning "Neue Sachlichkeit" (Ny objektivitet). I ett samhälle präglat av stora omvälvningar och motstridiga krafter försökte Neue Sachlichkeit-konstnärerna fånga det moderna vardagslivet och skildra vanliga människors liv och handlingar på ett realistiskt och nyktert sätt – rensat från all känslighet och ofta på ett medvetet förvrängt sätt.

Kriser och dekadens
Stadsliv, modern, funktionalistisk arkitektur, industrialisering och tekniska framsteg är utbredda motiv för tidens konstnärer, men också dåtidens livliga nöjesliv med nattklubbar, kabaréer, sexuell frigörelse, promiskuitet och prostitution. Samtidigt ses samhällskritiska skildringar av arbetarklassens hårda levnadsvillkor, kvinnors nya roll och överklassens dekadenta livsstil. Allt detta är teman som utställningen vecklar ut över konsten och med hjälp av ett omfattande historiskt dokumentationsmaterial.

August Sander – Fånga den moderna världen
Ett stort urval av den tyske fotografen August Sanders (1876–1964) livsverk "Menschen des 20. Jahrhunderts" (Människan på 1900-talet) kommer att utgöra en sorts utställning i utställningen. Sander inledde detta projekt 1919 med en ambition att skapa encyklopedisk och jämförande dokumentation.

August Sander porträtterade både framstående och anonyma tyskar från alla delar av samhället i en enkel och saklig bildstil som exemplifierar särpräglade ’typer’ för att samtidigt låta individen träda i karaktär. Den monumentala bildatlasen bestående av över 600 svartvita fotografier i sin helhet utgör ett unikt grupporträtt av det tyska samhället under Weimarrepubliken och står som en klassiker i europeisk konst- och fotohistoria.